Nu kommer del 3! Texten är ganska tät, orkade inte sitta och flytta och hålla på. Hoppas det går bra ändå? (:

Fantasin började flöda medans hon gick hem från skolan. Hon tänkte på musik konserten dom skulle sätta upp i skolans aula. Skulle hon ens hinna lära sig låt texterna? Två veckor var en ganska tight tidsplan, men med Roxannas minne kanske det ändå skulle funka. Hon tog upp sin mobiltelefon och sökte reda på Lennarts mobiltelefon nummer. Hon var nog den enda på hela skolan som hade en lärares nummer på sin mobil, men vad spelade det för roll? Hon och Lennart hade ju en bra relation, om man kunde kalla det så. Hon visste en massa om honom och han visste lika mycket om henne. Lennart var i femtio års åldern och hade varit musiklärare sen han var 25. Han var gift, sedan 30 år tillbaka och hade 3 barn. Eva, Lena och Sanna var namnen på hans barn. Dom var alla äldre än Roxanna. Den yngsta, Sanna, var 18 år. Roxanna själv hade två syskon. Eric, som var hennes äldre bror och Samantha som var hennes yngre syster. Eric var 17 och Samantha var 8. Samantha såg alltid upp till Roxanna vad än saken gällde. Roxanna älskade verkligen sina syskon lika mycket som sina föräldrar. Hon hade nog den perfekta familjen. Hennes föräldrar var varken för stränga eller för mjuka, dom var inte skilda och dom hade träffats när hennes mamma var på semester i Amerika för 19 år sedan. Eftersom att hennes pappa var amerikan, var det alltid till Amerika dom for under somrarna. Roxanna hade varit till Amerika 16 gånger och hon hade alltid lika roligt varje gång hon var där. Dom bodde hos hennes farmor och farfar i Los Angeles halva sommaren. Den andra halvan spenderade dom hon hennes faster i Miami tillsammans med hennes man och deras två barn. Resten av året var dom hemma i Sverige. Roxanna undrade ofta varför hennes föräldrar bodde i Sverige istället för Amerika. Hon fick alltid samma svar när hon frågade. Svaret var simpelt, hennes mamma hade redan haft ett jobb som hon älskade i Sverige och ville inte lämna det för någon, inte ens hennes stora kärlek. Hennes pappa var ung och galen och gick med på att följa med hennes mamma till Sverige för att gifta sig och skaffa familj. Hennes pappa var ganska mörk i hyn medans hennes mamma var betydligt ljusare i hyn. Hennes mamma hade blont hår medans hennes pappa hade mörkt. Hennes pappa hade bruna ögon och hennes mamma hade blå. Hennes mamma var kort och hennes pappa var lång. Dom var verkligen varandras motsatser, dom hade inte ens samma intressen, ändå älskade dom varandra obeskrivligt mycket och skulle troligtvis aldrig skiljas. Roxanna själv var som en kopia av sin far. Hon var aningen ljusare än sin far, men ändå inte lika ljus som sin mamma. Hon var något mitt emellan. Hon hade långt lockigt brunt hår, bruna ögon och ett stort leende. Hon var ganska liten, endast 1,59 m lång. Vågen visade runt 50 kilo, en vikt hon faktiskt var ganska nöjd med. Många tyckte hon såg väldigt spansk ut, vilket inte var så konstigt eftersom hennes farföräldrar båda var från Mexiko. Egentligen var hon inte så osäker på sitt utseende. Hon fick ofta komplimanger om hennes söta ansikte och hennes snygga kropp. Ändå hade hon inte så många vänner, hon hade sin bästis, Carla, 3 tjejer från klassen samt ett par tjejer från parallellklassen. Carla var ett år yngre än Roxanna, dom hade varit bästisar sedan dom var 6 och hon hade följt med Roxanna till Amerika ett antal gånger. Roxanna hade bara en kompis i Amerika. Hans namn var Ryan. Han bodde i Miami och dom umgicks så ofta dom kunde. En gång hade han till och med hälsat på henne i Sverige. Alla hennes kompisar trodde att dom var ihop, men det var dom inte. Visst såg han bra ut, men hon hade aldrig sett honom som något annat än en vän. Han hade gröna ögon och brunt hår, hans största intresse var surfing, något även Roxanna älskade att göra fast hon inte alls var lika bra som honom.

- Lennart, hörde hon en röst i telefonen

- Hej! Det är jag, Roxanna.

- Nämen hejsan, har du glömt något eller?

- Nej, eller jo, jag hade tänkt att anmäla mig till musik konserten, om det går bra?

- Självklart Roxy! Du är så bra på att lära dig låt texter så det lär inte bli något problem, du har en fantastisk röst och jag kunde inte vara gladare just nu, sa Lennart. Roxanna log i säkert tio sekunder innan hon fick ur sig ett svar.

- Tack, är det på måndag ni har träning?

- Jo, måndag klockan tolv. Om du har lektioner då är det bara att säga vars du ska gå så får din lärare ta upp saken med mig, okej?

- Det bli jätte bra, tack så jätte mycket för att du låter mig vara med.

- Nöjet är helt på min sida, men jag måste gå nu, vi ses, sa Lennart och la på luren innan Roxanna ens hann säga adjö.